Fiskarna i Hjoån

För 30-40 år sedan var Hjoån i mycket dåligt skick. Vätternöringens ursprungliga vandringsvägar hade skurits av när människan började utvinna kraft ur ån. Dalgången användes som soptipp och giftiga ämnen släpptes ut i ån. Idag är Hjoåns dalgång ett naturreservat med stor biologisk mångfald där både öring och harr kunnat återfå sina forna reproduktionsområden.

Hjoån och Hjoåns dalgång är ett område av riksintresse för naturvården. Genom dalgången, som utsetts till ett Natura 2000 område, vindlar sig Hjoån fram. Delar av dalgången är även Naturreservat. Ån utgör ett mycket viktigt lek- och uppväxtområde för bl a Vätterns öring, harr och flodnejonögon. Under långa tider har dock fiskarnas vandringsvägar skurits av och begränsats på grund av att flera dammar har byggts i dalgången. I början av 1960-talet var fiskreproduktionen obefintlig till följd förorening och dammbyggnationer.

Under de senaste årtiondena har ett stort antal fiskevårdsåtgärder genomförts i Hjoån. Hjo fiskevårdsområdesförening har varit en mycket viktig part i arbetet

Öring i hela Hjoån

För inte så länge sedan avslutades projektet "Öring i hela Hjoån". Tack vare 2,7 miljoner kronor från Svenska Naturskyddsföreningens miljöfond kunde Hjo kommun i samarbete med Hjoåns Fiskevårdsområdesförening återskapa vätternöringens ursprungliga lekområden och göra det möjligt för fisken att nå hela den ursprungliga sträckan mellan Vättern och Mullsjön samt ut i bäckarna som mynnar ut i Hjoån eller i Mullsjön. Förutom att projektet leder till en ökad fiskproduktion och ökad biologisk mångfald, innebär det också att en del av beståndet är säkrat ovanför länsväg 195 vid en eventuell olycka med giftigt utsläpp. Öppnade fiskvägar är därför en garant för Hjoåns fauna i framtiden.

I oktober 2013 invigdes fiskvägarna vid Herrekvarn och Stampens kvarn och tre år senare så var den stora invigningen vid Stämmorna. Äntligen kunde fisken vandra hela vägen från Vättern upp till Mullsjön!

Att uppnå denna förvandling av Hjoån och Hjoåns dalgång var en hisnande tanke på 80-talet, men tack vare ett nära samarbete mellan föreningar, kommun och engagemang från lokalsamhället så har det blivit verklighet.

Harr i Hjoån

Hjoån är Vätterns viktigaste lekbäck för harren. På våren vandrar harren upp i Hjoån för lek, vanligtvis från slutet av mars till början av maj.

I Vättern lever Sveriges sydligaste naturliga harrbestånd. Harren lever som vuxen stora delar av sitt liv mycket strandnära och äter här främst insekter och insektslarver. Det förekommer inget riktat yrkesfiske på harren i Vättern men är harren en uppskattad sportfisk och fångas främst vid flugfiske och på så kallad flugutter.

Harren i Vättern når sällan en vikt över 1 kg. Harren förökar sig, reproducerar sig, främst i de tillrinnande bäckarna men även lek på strömsatta grund ute i sjön förekommer. På våren vandrar harren upp i Hjoån för lek, vanligtvis från slutet av mars till början av maj.

Vid själva romläggningen kan man se hur hanen som en gentleman lägger sin stora ryggfena runt ryggen på honan. Den befruktade rommen läggs där det finns lämplig grusbotten och kläcks efter ca två veckor. Harrynglet lever sedan de första veckorna på gulesäcken som finns med i romkornet. När den är förbrukad lämnar harrynglen ån och vandrar ut i Vättern, normalt sker detta redan före midsommar.

Harren var under en period nästan borta från Hjoån men vandrar glädjande nog åter upp i ån i stort antal för lek. Om man vill studera harrens lekbestyr är sträckan från Hammarsdammen och ner till Ånabacken en lämplig sträcka. Hjoån är Vätterns viktigaste lekbäck för harren.